Något mysigt i görningen

Ett nytt projekt som baserats på hårdvara från Älvsjö och mjukvara från Tokyo, se här. Jag kommer att jobba hårt med att färdigställa detta innan månaden är över. Wish me luck!

Senaste nytt från Tokyo, stan och Älvsjö, men även om mitt liv

Var nyligen gräsänka till förmån för Tokyo, och hade önskat mig ett antal virkböcker från Kinokuniya. Fick dessa tre fina böcker, ett exempel från varje bifogas! Vad är det med japansk estetik (eller vår fascination för den)?? Prova att bildgoogla "japanese crochet" och upplev hur det vattnas i virknålen. Fantastiskt! Och tack, kära Lars, vid min sida sedan 10 år!

Men det är inte bara i Shibuya som det spenderats pengar - Stockhome har trevligt nog tagit in en jättesöt serie stick- och virknålar ifrån Rice (även jättefina knappar och andra sybehör), och det uppstod ett litet habegär som jag inte var sen att stilla. 

För att ytterligare hjälpa världsekonomin på fötter och få slut på den här trista finanskrisen styrde jag idag kosan mot Syfestivalen i Älvsjö  tillsammans med Boel och Hanna. Vi jobbade hårt med att göra vår medborgerliga plikt, och även om vissa av oss kanske spenderade större summor än oss andra tycker jag vi alla förtjänar en eloge för engagemanget. Jag syr ju så vansinnigt sällan att det nästan känns lite skämtsamt av mig att köpa mera tyger, men det blev lite svårt att låta bli. Som tur är kommer jag snart att ha möjlighet att sy i mjuka tyger med en riktig proffsmaskin inte alltför långt härifrån, så det känns ändå helt motiverat att bygga på tyghögen (likt en av mina kära juntavänner).

Nåväl, jag hade främst tänkt att inrikta mig på garn vid mässbesöket, och eftersom det inte verkar ligga i min natur att låta bli att köpa sånt som vissa skulle hävda att jag redan har, så slog jag till med 20 nystan vackert och mjukt bomullsgarn som plötsligt bara talade om för mig vad det ville att jag skulle virka av det!

Ytterligare tre nystan (ull) talade till mig på charmigt hippievis - jag har ingen aning om vad de vill bli, men de ville så gärna bo hos mig, så jag bestämde mig för att ta mig an dem och kommer självklart att nysta om den som är mest illa däran.






För övrigt kan jag väl inte låta bli att kommentera den där härliga helgen på landet med fina syjuntan för en dryg månad sen: den var alldeles, alldeles underbar! Litet skandalreportage finns här för den som är nyfiken. Och för övrigt igen är äntligen min tid som arbetssökande (eufemism!) över - jag kommer att ikläda mig min drömroll som revisor från och med december. Därmed har en del av min virk- och bloggblockering släppt, och jag hoppas ha återfått en smula kreativitet.

Dolores tröja...

...blev klar igår och premiäras på dagis idag. Kämpade med monteringen av ärmarna - såg ut som att ärmhålen var mycket större än ärmarna, är detta ett vanligt problem? Fick liksom smygrynka litegrann för att få ihop det. Även detta verk gick hem hos beställaren.

Teodors tröja...

...är klar sedan ett tag - flitigt använd och omtyckt också! Framåt slutet av tröjskapandet uppenbarade sig några jobbiga hinder - till exempel var jag tvungen att konfronteras med det faktum att tröjan nog var aningens för liten. Nåja, det fanns inte på kartan att jag skulle repa upp den och virka om, så jag uppfann helt enkelt en kil som jag virkade ihop sidosömmarna med. Kilen går ända från ärmslutet ner till midjan, och jag fick tröjan att funka! Jag monterade på ärmarna med lingonrött garn, kantade ärmar, hals och nederkant med samma. Färgkombinationen är helt enkelt lingon mot grön mossa och lingonris! 

Junta på vift

Att åka iväg en hel helg med världens bästa syjunta låter väl som en dröm! Men det är faktiskt verklighet. I eftermiddag sticker vi till Paradiset för att ägna oss åt svåra vedermödor såsom virkning, snicksnack, vindrickning, svampplockning, mackätning - you name it! Någon har hotat med att ta med löparskorna, medan några av oss hotat med att bara virka. På fotot syns kärnan i min packning - virkningen (-arna), vinet, Söderbergsbrödet. Nu ska barnens tröjor tamesjutton bli klara så jag kan få återgå till mina ännu åldrigare UFOn Grandmaster Flash-väskan och Chmanel-koftan. Tråkigt bara att vi inte blir fulltaliga - men vi får försöka igen när folk inte föder barn, träffar andra kompisar eller vårdar sjuklingar. 
Nu åker jag och köper en säck ved att elda i kakelugnarna med, ni andra får väl mysa på i fjärrvärmen!

Detta har hänt:

Bernadette (trevande): Ehh... heej?

Teatime (spydigt): Jaa? Och du heter...?

Bernadette: Äh, seriöööst!!! Det var ju inte så länge sen!

Teatime (njuter): Jaha, och jag antar att virkningarna är klara nu då?

Ja, sådär har det låtit i mitt huvud ett bra tag - så jag har inte riktigt nänts skriva på rätt länge. Inget är nämligen klart ännu. Och så har jag påbörjat nåt nytt dessutom...

Barnens tröjor är i alla fall färdigvirkade - nu återstår trådfästning och montering i princip. Min egen dröm i offwhite - ja, den är enarmad än så länge. Måste gå igenom mönstret så jag kommer ihåg var jag var egentligen - hur många gånger jag minskat etc. Jag kom på en smart grej när jag virkade barnens tröjärmar - jag tog ett rutat papper och numrerade varendaste varv på hela den aktuella ärmen. Sen skrev jag hur många maskor det skulle vara på varje varv, och så bockade jag av när jag virkat det. Det var jättebra sen när jag virkade den andra ärmen, så slapp jag räkna ut var jag skulle öka och minska igen. Det blir nog Nobelpris för den upptäckten - i... fysik eventuellt.

Mitt nya projekt är en stickning, kors i taket! En halsduk till Lars, garnet från Estland (inköpt på Syfestivalen i februari). Stickar på relativt grov rundsticka, och garnet ändrar färg på ett supermysigt, höstigt sätt.

Apropå höst - om bara några veckor firas höstens intåg med en helg i juntans sällskap på ett land inte så himla nära mig. Vilken lyx!

Och - kul att vara tillbaka i cyberspace!

Här ska skåpet stå!

Och däri ska virkgrejerna ligga. Skåpet kommer ifrån min farmors hus som nu är sålt. Det här fina vitrinskåpet stod i hennes kök, fullt med glas, porslin och liknande. Nu när jag tagit över det tyckte jag att det känns passande att förvara garn, virknålar, böcker och andra tillbehör i det med tanke på att farmor är en riktig virkmästarinna. Dessutom kommer ju mycket av grejerna från henne! Om farmor haft internet hade jag bett henne surfa in här, jag tror hon skulle tycka det var kul. 

På en av hyllorna ligger mina pågående projekt:
1. Starlingväskan - har nu fått ett foder, men är ännu inte dekorerad.
2. Chmanelkoftan - på gång att avsluta den första armen (bak- och framstycke färdiga)
3. Teodors randiga gröna tröja - bak- och framstycke så gott som klara
4. Dolores tröja i gallermönster. Skulle varit klar med både  bak- och fram idag, om jag inte gjort en tabbe nånstans i början av framstycket... Aaah, när jag bytte till nytt nystan lyckades jag hoppa över en luftmaskbåge, och det uppenbarade sig inte förrän jag skulle göra ett av de sista momenten uppe vid halsringningen.

Dagens lärdom är att kontrollera regelbundet, till exempel att räkna antalet maskor vart tionde varv och markera om antalet stämmer.
Som tur var gick det snabbt att göra om - första gången tar alltid längre tid. Men jag är lite förvånad att jag fortfarande gör såna här misstag, det händer lite väl ofta... Nä, nu ger jag mig på tröjan igen, som ackompanjemang till Sopranos.

Pensionat Paradiset

Innan vi åkte till landet köpte jag en ny virkbok på rea på Ica Maxi. Den innehåller virkmönster för barn, något jag verkligen har saknat! Barnen fick välja var sin tröja ur boken, och jag grävde fram garn ur gömmorna. Teodors tröja virkas av gröna vintagegarner - mörkgrön merceriserad bomull från en antikaffär i stan och ärtgrön merceriserad bomull från Myrorna i Skärholmen.Till Dolores tröja blev det garnet jag hittat billigt på leksaksaffären - merceriserat vitt bomullsgarn.

Min virkstrategi är: ett stycke i taget på vardera tröja. Så jag satte igång med bakstycket på Teodors tröja, och då och då fick jag en stund för mig själv med tekopp och sjöutsikt.

Efter 10 dagar på pensionat Paradiset (som min svärfars ena farbror tydligen brukade kalla det) kan jag faktiskt stoltsera med två färdiga bakstycken samt ett påbörjat framstycke på Teodors tröja.

Nu har vi bytt bredbandsbrist mot syrebrist, och det har väl sin charm, det också. Men det smäller ganska högt att höra gökar, näktergalningar, en korpfamilj, tranor och lommar, att dagligen besöka en groda i sin håla vid husgaveln, att se nygrävda grävlinggropar, älgar och andra väsen utan att ens lämna ägorna. En kväll hörde vi ett ylande vid midnatt, och tänkte att det kunde vara varg. Nästa kväll hörde vi det igen, men då lät det nog ändå lite mer som en fågel, och låt säga att det var en uggla. Lite mindre coolt, men desto mer betryggande. 

Västfronten kan slänga sig i väggen!

Koftorna närmar sig färdigställandet. Inte med stormsteg, kanske, men ändå! Den blå har fått nya kanter (inte helt klart) och pärlemorknappar. Den vita får spetskant, men saknar ärmar och knappar. Härligt att det händer något! Annars är det skönt att ha skolan avklarad, och skönt att inrikta sig på jobbsökande och sommar. Kanske kan även symaskinen dammas av framöver, men än så länge får det här ögongodiset från grymma Bobo vara herre på sytäppan hos oss. Passar bra på vår stolta femåring!

Elvis has (almost) left the building

Nu är över fem års slit över! Jag började på ekonomlinjen i januari 2005 tillsammans med en hög '85-or, kände mig väldigt gammal. Gravid var jag också. På ett av de få studentjippon jag deltog i den terminen fick jag frågan hur gammal jag var, och när jag svarade "31" sa den lilla 19-åringen "Tuuuuuuuungt..." och såg helt chockad ut. Två barn och en massa högskolepoäng senare har jag äntligen tackat för mig. (Med en liten reservation för några poäng som jag nog ändå måste förbarma mig över i höst.)

Magisteruppsatsen blev klar, och det verkar som att många är intresserade av att läsa den - mer om det framöver kanske! Nu är det jobbjakt som gäller, men in the meantime hoppas jag kunna avsluta mina UFO:n och påbörja en del nya projekt! Ikväll har jag bästa juntan på besök, nåt ska väl bli gjort i rosé-dimman.


Har en stark känsla av att åtminstone ett av mina barn kommer att föra vidare pysselstafettpinnen - Dolores har en så fantastisk känsla för detaljer! Såhär gulligt pysslade hon fast en liten scrapbooking-nyckelpiga på en av pelargonerna:

Teatime!

Bilden lånad  från The Lord Price Collection

Dricker te och skriver uppsats. Drömmer om onsdag. Det är Lars på bilden som sitter där med de fina midjehöga badbyxorna, men vem är tjejen? Det måste vara Dolores när hon är vuxen.

Veckans pausfågel - Bobinoir

Jönköpings-örnen har landat. Och testnystat lite garn. Annars är det mesta satt på paus just nu utom uppsatsarbetet. Visste ni, att andelen styrelsekvinnor i de svenskregistrerade bolagen på OMXS30 i år uppgår till 27,4 procent enligt mina beräkningar? Det är bara ett exempel på de fantastiska fakta jag och min uppsatskamrat kommer att presentera på ett universitet nära dig om typ en vecka.
Grattis Boa, 70 år förresten!!

No sleep 'til Hornstull

Hade Julfestkoordinatören och Filterkändisen på besök idag, det var trevligt! Trots att förmodligen inte en enda hel mening uttalades under de timmar vi var tillsammans kändes det som en lyckad samvaro. Det tyckte nog alla inblandade barn också. Diskuterade virkning (no shit!) litegrann och försökte ge Bobo dåligt samvete för att hon inte virkar på tuben. Tror inte jag lyckades, men allvarligt, jag virkar nästan uteslutande där nu för tiden (är under viss press just nu), och kolla hur mycket man hinner! Jag åker för det mesta fyra stationer these days, och jag hinner precis rafsa upp virkningen ur min proppfulla väska (laptop och grejer trängs med pennfordral, diktafon, böcker... kåvepenin... och what not) och snabbvirka ett halvt (???) varv innan jag precis när dörrarna ska stängas tränger mig ut mellan påstigande och dubbelkollar att jag inte glömt virknålen på sätet. Står sen på perrongen med femtioelva grejer i händerna och trycker ner virkningen i väskan igen. Vad är problemet? Verkar jag stressad?!? Virkning är faktiskt avkopplande! Hur som helst så stegar jag iväg till ett mycket trevligt café där personalen numera säger "Tjena!" till mig eftersom jag varit där hela dagen varje dag i minst en vecka och spenderat en inte alltför oansenlig summa på diverse livsmedel. Men tyvärr har jag inte virkat en ena maska där, fast jag tror det vore grymt. I stället har jag gullat med min uppsats. Nu hoppas jag innerligt att den blir stor nog att klara sig själv om sisådär två veckor, för jag planerar att ta min hand ifrån den då. Och gå och skriva min (förhoppningsvis) sista tenta i färdig Chmanelkofta!


Och förresten, grattis Lalars!!

Chanel Chmanel

Bild från Washington Post

Bild från Fashion Rollcall

Det var den här übersnygga outfiten som fångade mitt intresse tidigare i vintras. Nu har jag satt igång med kopieringen, och det blir ju inte exakt likadant men kanske tillräckligt! Än så länge funkar det att virka koftan på tunnelbanan, men snart kommer den att bli lite för stor för att knöla ner i den lilla necessären jag har virkgrejerna i. Och så har jag funderat på om jag ska ge mig på att göra en kjol också... Har inte hittat något lämpligt mönster, men har lite idéer på hur man kan ordna ett själv, typ modifierad duk.

Min kofta och förlagan från Garnstudio

Jag skippar ränderna och troligtvis volangkanten nedanför axelpartiet. Än så länge är koftan extremt lättvirkad, framför allt för att rygg- och frampartiet virkas i ett stycket! Mycket fiffigt tycker jag, då har jag mindre montering att klara av på slutet. 

En mycket trevlig herre tilltalade mig på tunnelbanan häromdagen angående min virkning, och påpekade hur fint det såg ut! Visst är det kul när folk säger något snällt bara sådär oprovocerat? Det hände mig också för någon månad sen att en belevad äldre herre kommenterade min virkning (då var det inte alls något spektakulärt jag höll på med), och vi hade ett jättetrevligt samtal om handarbete, kyrkbasarer, myntsamlande och Gud vet vad. Jag informerade honom om att det minsann var mycket hett idag att hålla på med sånt här och att jag faktiskt var med i en syjunta också! Han blev väldigt förvånad. Det är nästan så att jag själv förvånas över min syjunta - vad är oddsen för att man vid min aktningsvärda ålder bildar ett nytt tjejgäng? 

Och till något helt annat, ett bloggtips: Crochetology. En tjej som virkar väldigt snygga grejer och som ger tips på hur man modifierar olika mönster och gör om till något man själv vill ha. Check her out!

För några år sen...

...frågade mamma om jag önskade mig något från Ungern. Vi åker dit regelbundet eftersom mamma kommer därifrån, men den här gången skulle jag inte med. Jag hade dock kommit på att jag kanske skulle kunna brodera om jag bara hade lite garn, och bad mamma skaffa lite blandade färger åt mig. I Ungern är broderi jättestort, och garnerna är (eller åtminstone var) mycket billigare än här i Sverige.

Hon snålade inte direkt - jag fick ca 90 olika kulörer att lattja med. Men jag har dem fortfarande kvar, nästan intakta! Jag vet inte varför, men jag tycker aldrig att jag lyckas bra. Och det finns ju så mycket roligt och snyggt man skulle kunna brodera om man bara visste hur man gör. Kolla det här underbara broderiet till exempel! Är det någon som har värsta grymma broderiknepen att dela med sig av? Jag har stramalj, jag har ramar, jag har garn och nålar. Jag tror det är tekniken som saknas. 
Några exempel på ungerskt broderi från www.magyarmuzeum.org.

I stället för panik: en virkning?

Jag borde egentligen anlita en coach/sekreterare/slav som håller mig flytande resten av terminen, ser till att mina diverse åtaganden portioneras ut enligt ett lämpligt schema och sedan belönar mig med en stunds rekreation här och där. Läs: virkning. Som det är nu tror jag hela tiden att inget blir gjort, vilket ger en viss känsla av panik. Och jag tror (felaktigt kanske) att om jag satte mig ner och virkade skulle ännu mindre bli gjort, men i själva verket kanske ekvationen skulle lösas om jag fick lite sinnesfrid?
Men jag har ändå inte varit overksam - jag har tagit sticklingar av mina Mårbackapelargoner, och nu trängs de i vårt soliga köksfönster. Några har redan knoppats och kommer att blomma när som helst!














Vad gäller garnrelaterad verksamhet har jag hållit på och nystat en gigantisk härva som jag köpte på Syfestivalen i Älvsjö härom månaden, och tar man en aldrig så liten paus i nystandet kan man hoppa upp och sätta sig på att härvan kommer att trassla sig. Vilket den gjorde i detta fall. Så därför tog det ganska lång tid att få klart  alltihop, men nu har jag ett enormt nystan att omvandla till en halsduk till Lars medelst virkning eller kanske stickning! Det är ett härligt estniskt ullgarn som växlar färg mellan senapsgult, mossgrönt, brunt och mörkrött.  Och jag vet inte om jag inbillar mig, men det känns faktiskt som att det finns lanolin kvar på garnet, för det var lite behagligt smörjande att hålla på med det! Ca 200 gram väger åbäket.

Slutligen har jag faktiskt också avslutat broderidelen på min Starlingväska, så nu återstår att fodra den och att göra the final touch på utsidan. Jag önskar den vore klar redan nu så att jag kunde gå omkring och signalera mitt sinnestillstånd med den, men jag får nöja mig med att visa upp den i cyberspace.

Som tur är finns det andra i familjen som lever ut sin kreativitet till 100 %, Dolores (snart 5 år) sitter och ritar exakt hela tiden, ändå tycker hon att hon inte får rita tillräckligt mycket. Hon hittar på nya  motiv som hon ritar tills hon testat alla tänkbara varianter, sen börjar hon med nåt nytt. I påskas hittade hon på några Musse Pigg-liknande figurer (fast de var björnar), och hon ritade dem i par - först två med kjol och efter ett tag en med kjol och en med byxor. Efter ett tag fick de sällskap av en katt, och sen förvandlades de till människor -  ibland kungliga, ibland ofrälse. Även där gick det från två (troligtvis) kvinnliga figurer till (troligtvis) en av varje. Åter med katt. Notera den lilla runda grejen med cirklar i och typ öron på. Den är också ett stående inslag på många av teckningarna. Det är "Tinges". Say what????

Två steg framåt och etthundra steg bakåt

Åh vad jag längtar efter att virka lite! Men just nu måste jag bara plugga... Fast jag kan i alla fall spisa lite god musik under tiden, håll till godo - folk från virkligheten och annorstädes. Den här 10-timmarslistan bjussar jag så gärna på! Den är verkligen helt schizo, men det står jag för. Om du lyssnar är det tvång på att lämna en kommentar om vilken låt som var bäst.

Absolute Bernadette - helt schizo!!!!!!!!

Eggzactly!

Jag tycker klag-bloggar är otroligt trista, så jag tänker nästan låta bli att klaga här. Men fy, vilken vecka! Det blev ingen statistiktenta för mig i fredags, den får jag ta i april när jag har fullt med annat att göra samtidigt... Och så ska jag sitta uppe i natt för att få ihop teoridelen till uppsatsen. Men jag har i alla fall presterat några små söta påskägg. Perfekta tunnelbane- och kvällsprojekt. Mönster från Garnstudio, garn från min skattkista. En kul grej i och för sig är att bilen kommit ur sin ABS-hypokondri. Så nu kan jag förpesta miljön igen, härligt!

Mamma och pappa tittade in här på hemväg från farmor, och berättade att hon blivit så glad över prinsesstårtan jag virkat till henne. Jag visste att det var right up her alley. Mina föräldrar berättade också att när de kommit in till farmor för (överenskommet) fika, bekände hon att det inte fanns mycket kvar av tårtan de kommit med dagen innan, för den hade hon gått upp mitt i natten för att göra slut på. Jag säger då det!

Nej, nu ska jag ta en sista slurk micrat te och fortsätta med teorikapitlet. Jag vet att ni dör av nyfikenhet!

Tårta på tårta

Fortsatte på tårt-temat av bara farten, den här gången improviserade jag. Det skulle blivit en påsktårta, men det skulle vara en ros minsann, det sa beställaren. Det går ju så snabbt att göra tårtor (bortsett från tiden man ägnar åt att repa upp), så det blir nog fler framöver!

Eftersom jag inte hinner tillverka så mycket nytt får jag passa på att lägga upp mina gamla alster. Den här mössan sydde jag av en slaktad Evisu-tröja från Stadsmissionen. Blev väldigt snyggt att ha loggan både fram och bak, tycker jag. Och Teodor älskar den verkligen! Får hitta på nåt nu när den eventuellt börjar bli lite liten... kilar kanske?

Och så måste jag dela med mig av den hemska syn som mötte mig i morse - vad hade den här dockan gjort för ont för att hamna i bakluckan på bilen på det där viset? Måste ha golat om nåt känsligt, för jag tyckte det var särskilt råbarkat att inte ens försöka stoppa ner benen  ordentligt. Såg senare hur gärningsmannen helt okänsligt satt rakt ovanpå dockan med benen utstickande. På väg att dumpa den i nån oländig träskmark i närområdet kan jag tro.

Egentiden läker alla sår

Sådärja! Har spenderat tisdagskvällen på syjunta med Kransens finest. Värdinnan hade en hel vecka för sig själv, och atmosfären var fullkomligt stressfri. Jag var lite duktig och virkade klart farmors prinsesstårta, och den blev relativt tårtlik till slut. Hon bör i alla fall se att det inte ska föreställa en pannkaka. Och så blev det så, att barnen tyckte den var jättefin och ville ha något liknande själva. Och, who can blame them?

Har även gjort lite nytta i andra avseenden idag, tog på mig business-looken och styrde upp lite saker. Jag gillar business-looken, den gillar mig, vi kan nog bli ett par snart!

Waaaaaaaaaaay past midnight, men...

...jag skulle bara skriva att jag verkar ha fått en award av Supersalta Superbönan, en bloggare av rang! Jag är oerhört smickrad. Vet inte om hon råkat ramla på tangentbordet eller om hon faktiskt med mening kallar mig ett "stjärnskott", men herregud vad jag blev glad! Det är min positivitet och kreativitet som genererat detta. Jag visste väl att det skulle betala sig nån dag att jag är såhär bra. Borde kanske länka till detta i mitt CV som cirkulerar på några väl valda ställen as we speak.

Nu tillhör det egentligen award-reglerna att man ska vidarebefordra till 12 andra bloggare yada yada yada. Men jag tror alla de (3) bloggare jag känner (inom virkbranschen i alla fall) redan har fått utmärkelsen. Så jag säger bara tack och skänker en uppskattande tanke åt alla kreativa bloggare som jag inte vågar närma mig ännu, ska jobba upp ett litet arkiv först. På tal om det - har kommit en liten bit på min tårta sen jag nämnde den sist. Har bytt mönster, det första blev liksom inte bra. Nu är det detta mönster från Tant Grön som är utgångspunkten. Tårtans botten är inte klar, och den är inte stuffad ännu. Den kommer nog att bli stiligare om bara ett litet tag.

Klockan är kopiöst mycket, och jag är uppe bara för att jag höll på med min del av metodkapitlet till min magisteruppsats ända tills alldeles nyss. Bildbevis bredvid tårtan, jag har inte lagt dit boken enbart för att den är dekorativ, utan mest för att den faktiskt råkade ligga där.

En till förklaring till varför jag är uppe är att min jet-laggade make har gjort varm choklad åt oss båda. Han har varit lite ur fas sen i torsdags när han dråsade in från Staterna. Med sig hade han... (drum roll)... Kool-Aid!! Och ni som inte vet vad det är bra för har uppenbarligen inte spenderat en massa tid på internet surfandes efter garnfärgningstips. Men det har ju jag. Så därför tänker jag inte dricka ett endaste dugg av denna brygd, utan färga järnet. 

Jag har dekorerat lite med några särskilt snygga leksaker. Mr Spock har en härlig funktion, om man trycker på en knapp på hans rygg säger han "Hatt barn, hatt Larsson". Enligt Dolores i alla fall.