Nu är över fem års slit över! Jag började på ekonomlinjen i januari 2005 tillsammans med en hög '85-or, kände mig väldigt gammal. Gravid var jag också. På ett av de få studentjippon jag deltog i den terminen fick jag frågan hur gammal jag var, och när jag svarade "31" sa den lilla 19-åringen "Tuuuuuuuungt..." och såg helt chockad ut. Två barn och en massa högskolepoäng senare har jag äntligen tackat för mig. (Med en liten reservation för några poäng som jag nog ändå måste förbarma mig över i höst.)
Magisteruppsatsen blev klar, och det verkar som att många är intresserade av att läsa den - mer om det framöver kanske! Nu är det jobbjakt som gäller, men in the meantime hoppas jag kunna avsluta mina UFO:n och påbörja en del nya projekt! Ikväll har jag bästa juntan på besök, nåt ska väl bli gjort i rosé-dimman.
Har en stark känsla av att åtminstone ett av mina barn kommer att föra vidare pysselstafettpinnen - Dolores har en så fantastisk känsla för detaljer! Såhär gulligt pysslade hon fast en liten scrapbooking-nyckelpiga på en av pelargonerna:
