Junta på vift

Att åka iväg en hel helg med världens bästa syjunta låter väl som en dröm! Men det är faktiskt verklighet. I eftermiddag sticker vi till Paradiset för att ägna oss åt svåra vedermödor såsom virkning, snicksnack, vindrickning, svampplockning, mackätning - you name it! Någon har hotat med att ta med löparskorna, medan några av oss hotat med att bara virka. På fotot syns kärnan i min packning - virkningen (-arna), vinet, Söderbergsbrödet. Nu ska barnens tröjor tamesjutton bli klara så jag kan få återgå till mina ännu åldrigare UFOn Grandmaster Flash-väskan och Chmanel-koftan. Tråkigt bara att vi inte blir fulltaliga - men vi får försöka igen när folk inte föder barn, träffar andra kompisar eller vårdar sjuklingar. 
Nu åker jag och köper en säck ved att elda i kakelugnarna med, ni andra får väl mysa på i fjärrvärmen!

Detta har hänt:

Bernadette (trevande): Ehh... heej?

Teatime (spydigt): Jaa? Och du heter...?

Bernadette: Äh, seriöööst!!! Det var ju inte så länge sen!

Teatime (njuter): Jaha, och jag antar att virkningarna är klara nu då?

Ja, sådär har det låtit i mitt huvud ett bra tag - så jag har inte riktigt nänts skriva på rätt länge. Inget är nämligen klart ännu. Och så har jag påbörjat nåt nytt dessutom...

Barnens tröjor är i alla fall färdigvirkade - nu återstår trådfästning och montering i princip. Min egen dröm i offwhite - ja, den är enarmad än så länge. Måste gå igenom mönstret så jag kommer ihåg var jag var egentligen - hur många gånger jag minskat etc. Jag kom på en smart grej när jag virkade barnens tröjärmar - jag tog ett rutat papper och numrerade varendaste varv på hela den aktuella ärmen. Sen skrev jag hur många maskor det skulle vara på varje varv, och så bockade jag av när jag virkat det. Det var jättebra sen när jag virkade den andra ärmen, så slapp jag räkna ut var jag skulle öka och minska igen. Det blir nog Nobelpris för den upptäckten - i... fysik eventuellt.

Mitt nya projekt är en stickning, kors i taket! En halsduk till Lars, garnet från Estland (inköpt på Syfestivalen i februari). Stickar på relativt grov rundsticka, och garnet ändrar färg på ett supermysigt, höstigt sätt.

Apropå höst - om bara några veckor firas höstens intåg med en helg i juntans sällskap på ett land inte så himla nära mig. Vilken lyx!

Och - kul att vara tillbaka i cyberspace!

Här ska skåpet stå!

Och däri ska virkgrejerna ligga. Skåpet kommer ifrån min farmors hus som nu är sålt. Det här fina vitrinskåpet stod i hennes kök, fullt med glas, porslin och liknande. Nu när jag tagit över det tyckte jag att det känns passande att förvara garn, virknålar, böcker och andra tillbehör i det med tanke på att farmor är en riktig virkmästarinna. Dessutom kommer ju mycket av grejerna från henne! Om farmor haft internet hade jag bett henne surfa in här, jag tror hon skulle tycka det var kul. 

På en av hyllorna ligger mina pågående projekt:
1. Starlingväskan - har nu fått ett foder, men är ännu inte dekorerad.
2. Chmanelkoftan - på gång att avsluta den första armen (bak- och framstycke färdiga)
3. Teodors randiga gröna tröja - bak- och framstycke så gott som klara
4. Dolores tröja i gallermönster. Skulle varit klar med både  bak- och fram idag, om jag inte gjort en tabbe nånstans i början av framstycket... Aaah, när jag bytte till nytt nystan lyckades jag hoppa över en luftmaskbåge, och det uppenbarade sig inte förrän jag skulle göra ett av de sista momenten uppe vid halsringningen.

Dagens lärdom är att kontrollera regelbundet, till exempel att räkna antalet maskor vart tionde varv och markera om antalet stämmer.
Som tur var gick det snabbt att göra om - första gången tar alltid längre tid. Men jag är lite förvånad att jag fortfarande gör såna här misstag, det händer lite väl ofta... Nä, nu ger jag mig på tröjan igen, som ackompanjemang till Sopranos.

Pensionat Paradiset

Innan vi åkte till landet köpte jag en ny virkbok på rea på Ica Maxi. Den innehåller virkmönster för barn, något jag verkligen har saknat! Barnen fick välja var sin tröja ur boken, och jag grävde fram garn ur gömmorna. Teodors tröja virkas av gröna vintagegarner - mörkgrön merceriserad bomull från en antikaffär i stan och ärtgrön merceriserad bomull från Myrorna i Skärholmen.Till Dolores tröja blev det garnet jag hittat billigt på leksaksaffären - merceriserat vitt bomullsgarn.

Min virkstrategi är: ett stycke i taget på vardera tröja. Så jag satte igång med bakstycket på Teodors tröja, och då och då fick jag en stund för mig själv med tekopp och sjöutsikt.

Efter 10 dagar på pensionat Paradiset (som min svärfars ena farbror tydligen brukade kalla det) kan jag faktiskt stoltsera med två färdiga bakstycken samt ett påbörjat framstycke på Teodors tröja.

Nu har vi bytt bredbandsbrist mot syrebrist, och det har väl sin charm, det också. Men det smäller ganska högt att höra gökar, näktergalningar, en korpfamilj, tranor och lommar, att dagligen besöka en groda i sin håla vid husgaveln, att se nygrävda grävlinggropar, älgar och andra väsen utan att ens lämna ägorna. En kväll hörde vi ett ylande vid midnatt, och tänkte att det kunde vara varg. Nästa kväll hörde vi det igen, men då lät det nog ändå lite mer som en fågel, och låt säga att det var en uggla. Lite mindre coolt, men desto mer betryggande. 

Västfronten kan slänga sig i väggen!

Koftorna närmar sig färdigställandet. Inte med stormsteg, kanske, men ändå! Den blå har fått nya kanter (inte helt klart) och pärlemorknappar. Den vita får spetskant, men saknar ärmar och knappar. Härligt att det händer något! Annars är det skönt att ha skolan avklarad, och skönt att inrikta sig på jobbsökande och sommar. Kanske kan även symaskinen dammas av framöver, men än så länge får det här ögongodiset från grymma Bobo vara herre på sytäppan hos oss. Passar bra på vår stolta femåring!

Elvis has (almost) left the building

Nu är över fem års slit över! Jag började på ekonomlinjen i januari 2005 tillsammans med en hög '85-or, kände mig väldigt gammal. Gravid var jag också. På ett av de få studentjippon jag deltog i den terminen fick jag frågan hur gammal jag var, och när jag svarade "31" sa den lilla 19-åringen "Tuuuuuuuungt..." och såg helt chockad ut. Två barn och en massa högskolepoäng senare har jag äntligen tackat för mig. (Med en liten reservation för några poäng som jag nog ändå måste förbarma mig över i höst.)

Magisteruppsatsen blev klar, och det verkar som att många är intresserade av att läsa den - mer om det framöver kanske! Nu är det jobbjakt som gäller, men in the meantime hoppas jag kunna avsluta mina UFO:n och påbörja en del nya projekt! Ikväll har jag bästa juntan på besök, nåt ska väl bli gjort i rosé-dimman.


Har en stark känsla av att åtminstone ett av mina barn kommer att föra vidare pysselstafettpinnen - Dolores har en så fantastisk känsla för detaljer! Såhär gulligt pysslade hon fast en liten scrapbooking-nyckelpiga på en av pelargonerna:

Teatime!

Bilden lånad  från The Lord Price Collection

Dricker te och skriver uppsats. Drömmer om onsdag. Det är Lars på bilden som sitter där med de fina midjehöga badbyxorna, men vem är tjejen? Det måste vara Dolores när hon är vuxen.