Här ska skåpet stå!

Och däri ska virkgrejerna ligga. Skåpet kommer ifrån min farmors hus som nu är sålt. Det här fina vitrinskåpet stod i hennes kök, fullt med glas, porslin och liknande. Nu när jag tagit över det tyckte jag att det känns passande att förvara garn, virknålar, böcker och andra tillbehör i det med tanke på att farmor är en riktig virkmästarinna. Dessutom kommer ju mycket av grejerna från henne! Om farmor haft internet hade jag bett henne surfa in här, jag tror hon skulle tycka det var kul. 

På en av hyllorna ligger mina pågående projekt:
1. Starlingväskan - har nu fått ett foder, men är ännu inte dekorerad.
2. Chmanelkoftan - på gång att avsluta den första armen (bak- och framstycke färdiga)
3. Teodors randiga gröna tröja - bak- och framstycke så gott som klara
4. Dolores tröja i gallermönster. Skulle varit klar med både  bak- och fram idag, om jag inte gjort en tabbe nånstans i början av framstycket... Aaah, när jag bytte till nytt nystan lyckades jag hoppa över en luftmaskbåge, och det uppenbarade sig inte förrän jag skulle göra ett av de sista momenten uppe vid halsringningen.

Dagens lärdom är att kontrollera regelbundet, till exempel att räkna antalet maskor vart tionde varv och markera om antalet stämmer.
Som tur var gick det snabbt att göra om - första gången tar alltid längre tid. Men jag är lite förvånad att jag fortfarande gör såna här misstag, det händer lite väl ofta... Nä, nu ger jag mig på tröjan igen, som ackompanjemang till Sopranos.

Pensionat Paradiset

Innan vi åkte till landet köpte jag en ny virkbok på rea på Ica Maxi. Den innehåller virkmönster för barn, något jag verkligen har saknat! Barnen fick välja var sin tröja ur boken, och jag grävde fram garn ur gömmorna. Teodors tröja virkas av gröna vintagegarner - mörkgrön merceriserad bomull från en antikaffär i stan och ärtgrön merceriserad bomull från Myrorna i Skärholmen.Till Dolores tröja blev det garnet jag hittat billigt på leksaksaffären - merceriserat vitt bomullsgarn.

Min virkstrategi är: ett stycke i taget på vardera tröja. Så jag satte igång med bakstycket på Teodors tröja, och då och då fick jag en stund för mig själv med tekopp och sjöutsikt.

Efter 10 dagar på pensionat Paradiset (som min svärfars ena farbror tydligen brukade kalla det) kan jag faktiskt stoltsera med två färdiga bakstycken samt ett påbörjat framstycke på Teodors tröja.

Nu har vi bytt bredbandsbrist mot syrebrist, och det har väl sin charm, det också. Men det smäller ganska högt att höra gökar, näktergalningar, en korpfamilj, tranor och lommar, att dagligen besöka en groda i sin håla vid husgaveln, att se nygrävda grävlinggropar, älgar och andra väsen utan att ens lämna ägorna. En kväll hörde vi ett ylande vid midnatt, och tänkte att det kunde vara varg. Nästa kväll hörde vi det igen, men då lät det nog ändå lite mer som en fågel, och låt säga att det var en uggla. Lite mindre coolt, men desto mer betryggande.